Mitt rymdskepp har svävat runt ett tag nu och jag är tacksam över resan som pågår. Några har besökt mina rum och jag hoppas att ni tyckte om att vara där. Nu lämnar jag över nyckeln till det tredje rummet – som jag kallar ”Det möjliga”. Jag tänker så här:
Vi kommer alla till den här världen med olika förutsättningar, personligheter och arv. Vi föds in i funktionella familjer eller mindre fungerande. Vi hamnar i välfärd eller fattigdom och oavsett detta så vill vi bli älskade, respekterade och bekräftade. Ibland får vi allt och ibland bara en liten del.
När vi föds kommer vi inte till världen som oskrivna blad, men vår livsbok skrivs vidare längs vägen. Varje ord formas i och av oss, det som blir vårt pågående jag. Kapitel för kapitel. Oavsett vårt ursprung och våra förutsättningar så går vi alla igenom lycka och sorg, kärlek och hat, segrar och nederlag, Hur vi upplever och tar emot allt detta, beror på hur vår livsbok tills nu är skriven. Vår historia färgar oss. Jag hoppas att alla de böcker som har brokiga bokstäver, kapitel som ingen tidigare orkat läsa, blir lästa. För i och med det, kan nästa blad skrivas med en stadigare hand och med ännu mer målande bokstäver. Jag vill tro att allt är möjligt. Vi behöver bara hjälp med vissa förutsättningar. Människor som lyssnar och någon som tror på oss. Men framför allt att vi vågar tro på oss själva. Ingen ska säga till dig att dina drömmar är omöjliga att uppnå (om det inte är något helt galet), eller att du är oförmögen att klara av. Mot alla odds, trots allt som säger emot dina önskningar, så tror jag att det alltid finns en väg. Våga drömma, våga ta steget mot det du ser framför dig. Om du inte når ända fram så har du i alla fall lärt dig att gå.
Jag har ofta, under mitt liv, slängt mig in i saker som jag varit livrädd för. Men jag har ändå haft viljan och modet prova. Jag vill absolut inte ångra, att jag inte försökte, att jag inte vågade. Ofta har jag i efterhand funderat över hur det gick till? Vad gjorde jag egentligen? Tycker sällan själv, att jag haft de personliga förutsättningarna men kört på ändå. Säger inte att allt blivit bra – men jag har ändå gjort det. Mot alla mina personliga odds, och kanske även andras tro om dessa.
Against all odds är skriven av Phil Collins och utgiven 1984. Den handlar om att förlora den man älskar. Jag har så många gånger under min högstadietid suttit i musiksalen och sjungit på den här. Jag älskar låten. Under tonåren så var Against all odds fantastisk att sjunga för att ”få ur mig” alla de där kärlekssorgerna som kom och gick ur mig på den tiden. Musik är magisk på det viset och bättre än alla terapier på jorden. Att bara få sjunga ut den kärleksnöd som en gång fanns i mitt tonåriga hjärta.
En tonårings hjärta som efter så många år fortfarande är detsamma. Ett hjärta som bultar lika fort och som bär lika många drömmar, kanske ännu fler. Många kapitel har skrivits och så många återstår – i min alldeles egna livsbok.
Kram Linda