Kärleken
Jag lever i en vilsen värld och jag känner mig ofta desorienterad. Samhället jagar, uppifrån och ner, inifrån och ut. Och mitt i lever jag. Lever du. Ingen av oss är skapta för den tid vi lever i. Men vi måste. Jag måste. När tio minuter är avgörande för att hinna med nästa aktivitet, nästa steg, vägen framåt, då är det något som är fel. Något har gått snett. Mitt i allt detta matas vi med information och intryck via sociala medier, tv, tidningar, internet. Jag upplever att det är svårt att få tid till att kritiskt granska, det jag tar in. Ofta vill jag inte ta in alls. Min tro på politiken sviktar, då den blir allt mer polariserad, där ytterligheterna, som hatar varandra, vill dela upp oss i “vi” och “de “andra”. Hur kan jag tro på det som kallas religion då den leder till krig, förtryck av minoriteter eller förakt för andras övertygelser? Kan jag lita på vetenskapen eller är dess slutsatser bara subjektiva och därmed utifrån betraktarens öga? Om jag förlorat tron på allt detta – vetenskapen, samhället, politiken, media och religionen – vad finns då kvar? “Allt du behöver är kärlek. Kärlek är allt du behöver.” John Lennon säger det så enkelt, rakt och precist. Kärleken står över allt. Ur kärleken kan tron och hoppet växa på nytt, om och om igen. Allt utom kärleken är sekundärt. Vi kan välja att tro på något och vi kan välja att hoppas men kärleken störst. Den ger oss liv och mening – i allt.
Kram,
Linda