Weak

”Att visa sig svag kräver stor styrka. Att erkänna sin feghet kräver stort mod”. (Erik Sjödin). Motsatser som står i kontrast till varandra men som ändå hänger ihop. 

Jag vet att jag är en stark person, i alla fall oftast. Jag vet även att jag är modig, men inte alltid. I mina svaga stunder så behöver jag ibland andra,  som kan lyfta mig och som orkar bära. Eller så tillåter jag mig själv att vara svag en stund och tänker: ”Detta är en del av mig och det är faktiskt okej att jag känner och är så här just nu”.

När rädslan griper tag i mig, behöver jag ibland någon som kan hjälpa mig loss. Eller så utmanar jag mig själv och hoppar på det där tåget som jag tidigare bara låtit åka förbi. Jag tillåter mig själv att känna rädslan, men låter inte rädslan hålla mig tillbaka. När jag är tillåtande mot mig själv så ökar jag också min förståelse för mig själv. Plötsligt förstår jag mina egna val och de beslut jag fattar längs med vägen. 

Alltså: Om jag bejakar min svaghet, för mig själv och för andra, då blir jag stark. Om jag erkänner min rädsla, då upphör den till slut att snärja mig.

Weak är en låt som andas ilska, förtvivlan men även styrka. Jag har sjungit den många gånger och den har funnits med mig i snart 25 år. Minns att jag älskade att sjunga den rockiga originalversionen,  eftersom den gav mig ett adrenalin påslag, Jag kunde samtidigt bli helt slut i kroppen av att göra den. Den krävde en stor mängd fysisk kraft, samtidigt som jag fylldes på av energi i mitt inre.

I min version av Weak har jag valt att betona låtens titel. Jag tänker att i samma stund som jag bejakar det svaga i mig eller kanske sorger som jag bär på – i samma ögonblick startar läkningsprocessen. I samma stund blir jag starkare. Jag öppnar mig för en förändring, en förnyelse och jag förs vidare framåt på min själs promenad. Svag som jag är. 

Kram Linda